Halloj, har inte skrivit på en tid, men här går allt nästan i samma banor.
Har lite varit på jobb, och nu är det semester t.om 3.1. Skönt!
Idag trodde jag dagen skulle bli annorlunda, men ett meddelande gjorde mej så ledsen att jag har bara städat o donat. Jag blir sån då jag behöver fundera.
Jag är så ledsen för några personer idag, och är faktiskt riktigt ordlös...
Jag hoppas att allt blir bra, och det blir det, jag vet det, men i alla fall så tycker jag inte om då människornas "drömmar" krasar och man ska försöka ta sig upp igen. Men kan bara konstatera att det här är livet, och välkommen till vuxna livet, där allt inte riktigt far så som man trodde.
Jag låter den här dagen bara gå vidare, och vänta att kvällen kommer, så man kan sätta sig i soffan o bara vara.
Kramar!
God morgon!
Nu då man har julen i huset, och fått lite distans från allt så är det vissa tankar som kommer fram.
Satt och njöt på gossarnas julfest, och beundrade de små skolbarnen som var så duktiga på scenen. Mina tankar har de sista timmarna nu gott till de föräldrar som kräver allt för mycket av sina barn.
Kan ärligt säga att har några sådanna lite här o där, och det känns inget vidare att följa med den ruljansen.
Är förbannad på föräldrarna och tycker så synd om de små söta barnen som tydligen ska måsta kunna allt före de fyller tio... Skolarbetet måste vara så perfekt, och allt ska vara så precis alltid. Vad månne det blir av barnen till slut, med alla krav redan då de är i skolan?!
Har tyvärr från min egen barndom sett att ofta har det ändå misslyckats och barnen har blivit "rebeller" som söker sig själv länge i livet.
Kan inte säga att jag inte kräver nåt av mina egna; jo, till en viss mån, men ganska passligt. Jag ger dem kärlek, trygghet och jag är "bara" där för dem.
Mina två gossar är rätt olika, så det är intressant att följa med deras utveckling. Ibland får vi ha stora diskussioner om rätt o fel, men märkte att René har förstått nu.
Härom kvällen var han arg då jag nekade en sak, och efter ett lätt utbrott sade René att "jag vet att du bara vill mitt bästa." Gissa om det värmde!
Då man kräver för mycket av sina barn så har tyvärr barnen det inte lätt, de får prestations ångest och MÅSTE alltid vara bäst.
Oscar hämtade hem ett matematik prov härom dagen, och jag trodde det skulle gå till skogen med det (joo... jag vet att man borde tänka positivt), men nej, han fick en jättebra siffra, och vet ni hurdan känsla jag fick då jag såg hur pojken sken o var nöjd. Vi hade nämligen STORA problem då vi kvällen före skulle repetera, men vi kom överrens att det får gå hur det går, då vet man ju att har det gått hem eller ej...
Ja, ska barnen måsta vara bra på allt, eller ska vi vara nöjda med det de redan kan o är bra på?
Jag tycker de ska få vara barn länge, och inte ha sina föräldrar som kräver. Men alla har ju rätt att göra som man tycker. Det kan se bra ut på utsidan, men det kan vara ganska "fult" på insidan.
Ajaa... Vi hade sista tiden på Jorv häromdagen också, och i januari har vi slut diskussion. Intressant ska det bli, men både jag o Stigu och hela släkten är "godkända": Oscar har en trygg och säker krets runt sig, och fast många tycker det är tassigt då man är så öppen om allt, så fick vi positiv feed back för att vara öppna om vår process på Jorv. De sade att det är ofta föräldrar som inte ens berättar åt de närmaste att barnet är "under lupp". Tragiskt!
Nu är det dags att börja fira jul, och jag önskar alla mina läsare en härlig lugn jul!
Kramar!
Hejsan!
Tänkte idag då jag satt i frissa stolen att nog ändrar hårfärg mycket...
Tänk, jag var blon blondare blondast ända tills för ca. 5 år sedan. Nu är hårfärgen så mörk, med lite inslag av rött... Jag ändrade min hårfärg då jag gick igenom min värsta kris hittils. Det gjorde mej då på bättre humör och på nåt sätt kände jag mej piggare då jag chockerade alla... Inte kan man väl egentligen säga att jag chockade alla, för med facit på hand så trivs jag med mörkt, och tycker själv att jag passar med mörkt. Det finns dom som inte kan tänka sig att jag varit ens ljus...
Mina pojkar t.om funderade varför DOM är så ljusa... Jepp, har visat foton på mej själv, så de fattar!
Men slut skrivet om hårfärgen!
Annars är allt lugnt här, märkte faktiskt idag hur enklare det har blivit då pojkarna blivit äldre, men behöver inte planera lika mycket om sina små springas mera, utan gossarna klarar sig själva en tid, BARA MAN HAR MAT åt dem!
Men det kommer ju allt annat med i bilden då de blir äldre igen, t.ex de bryr sig mera om vad kompisarna säger, och ibland märker man att de funderar på nåt men vill inte riktigt berätta... Så kan säga att man inte vet ALLT mera, och de har ett litet eget liv också. Men kan nog erkänna att jag "i smyg" följer med och ser till att de har det bra.
Kramisar!
Tjohoppsan!
Har funderat bakåt idag, o tänkte att när ska man lära sig att vara lycklig?
Okej, erkänner att nog är jag egentligen lycklig, men man tycks glömma bort det allt som oftast.
Man går o gnäller och blir uppretad ibland om smått, och sedan skäms man igen för sina gnällerier...
Förra veckans händelser samlade sig o jag var gnällig o eländig o "OOOJ vad synd det är om mej" här för några dagar sedan. (Okej, det VAR vissa saker som fick mej nedstämd) Men attan ändå Gloskärs-Maja!
Det finns dem som faktiskt går igenom sin livs kris och här sitter man mitt i Evitskog o gnyr! Så det var stop på det och positiva tankar återkom till mej.
Tänk, att andra får en att vända sig till det positiva, fast det händer dem massor med negativa saker.
Jag tänker på dej, Pammen, vad du måste gå igenom just nu, och jag är så ledsen för din skull. Jag tycker det är så fel, men vi får ju aldrig själv välja. Jag hoppas du själv orkar med allt det du måste, och jag är så glad att du skaffat proffessionell hjälp, så du får prata osv. Cancer är inte det lättaste att tackla i din(eller min) ålder. Jag önskar dej styrka och det där finska sisut som du har i dej!
Jag vill tacka dej för att DU råkade vara den som öppnade ögonen åt mej den här gången! Puss Pammen!
Har nog mera att komma med om dessa "uppväcknings" sakerna, men det tar jag en annan gång.
Hoppas ni alla söker nåt positivt och kommer ihåg att man FÅR vara lite gnällig ibland (kvinnornas rätt...) men sen måste vi nog ta oss i nacken o skärpa oss, för antagligen är det inte sååå farligt ändå sist o slutligen...
Varma, varma kramar!
Det här skriveriet ägnar jag bara åt dej Pammen! Kämpa!
God morgon på er!
Igår brast det för mej, och visste att snart händer något som får mej o brista...
Det har hänt så mycket den sista tiden, att man inte riktigt hunnit själv med alltid, och man har satt vissa saker "on hold" för att säkert bara skydda sig själv. Den tendensen har jag tyvärr och sedan vid nåt skede känns allt så bläääh...
Jag skriver mycket och är öppen, men det finns faktiskt saker som jag aldrig säger eller berättar. Alla tror bara att jag spelar med öppna kort och berättar allt, men fakta är att så är det inte. Alla har vi något som bara få utvalda får ta del i.
Idag är mina ögon trötta och kan tacka nån där uppe att vädret är friskt och skönt och solen vill lite glimta fram.
Mina innersta tankar just nu är mycket röriga, och det är det jag försöker reda upp och ta reda på hur saker ska fortsätta.
Alltid kan man inte bestämma själv, man måste ta andra i tankarna också. Men ibland får man också vara en egoist och tänka bara på sig själv och inga andra. Jag har svårt med det, för jag älskar t.ex mina söner så mycket. Älskar många andra också, sådanna som visat sig vara mina sanna vänner, som ställer upp i vått o torrt.
Efter 39 år på denna jord är jag glad att jag har det på det torra, vilka jag kan lita på. Har märkt att det behövs inte många sådanna så har du ett härligt nätverk, som stöttar då man behöver det. Det finns ej många som jag kan gråta med, och de som sett det, ska vara stolta. Ibland känns det som om man sku vara den lilla, rädda, osäkra flickan som ännu stod o funderade på vad hon skulle bli då hon blir stor....
Igår kväll var jag den flickan, och nu i skrivandets stund har hon kanske blivit en aning säkrare...
Önskar er alla en bra dag, jag ska ta några timmar "time-out" idag och vara bara ensam.
Kramar, Gloskärs-Maja
Ja... undersökningarna som gjordes på barnet visade inte bra resultat... Men flickan är stark och vi hoppas hon blir i skick till våren igen.
Det är så tungt då barn insjuknar, och nu är det bara att leva med sånt och ge allt det stöd som behövs om det behövs. Erbjöd i alla fall så det är bara att ringa. Bara för att prata, fråga efter hjälp eller så. Vad annat kan man göra i en sån situation???
I alla fall är alla o tänker positivt o ljust så det är härligt! Annars orkar nog ingen kämpa...
Hoppas allt blir bra!
Kram!
Den här veckan har varit lite konstig, för man har igen blivit påmind att allt är inte alltid evigt.
Fick veta att en bekants barn inte har det så bra just nu, och är intagen på sjukhus. Hon är ganska sjuk, och ligger inne för vidare kontroller.
Må allt bli bra med denna lilla gullunge.
Sedan träffade jag en "gammal bekant" i somras på ett bröllop, och hon har fått beskedet om elakartad tumör denna vecka. Giver dessa två härliga människor all min energi att de ska orka kämpa och vinna det de ska vinna. Tänker på er varje dag!
Lite roligare kanske också här före jag slutar: min äldre son var så på gott humör igår kväll, han fnittrade, skrattade och var sååå härlig... Misstänker att han upptäckt en ny känsla: förtjusing... Kanske han är "på riktigt" förtjust för första gången, eller... Så ÄR han bara på gott humör, men detta var nog nåt annat... :o)
Snön bara faller ner här i Evitskog just nu, och nu är jag helt bombsäker på att vi har en vit jul.Härligt!
Kramar, Mia
Halloj på er!
Har inte skrivit på en tid, för det finns bara vissa saker man inte skriver ut så att alla kan läsa, fast det kunde vara bra nångång. Det får vara oskrivet och nu har jag en annan sak på hjärtat som jag egentligen är glad över.
Märkte här redan vid lilla jul att nåt var annorlunda, men idag slog det mej....
Jag njöt att sätta upp julgardiner, ljus i fönster osv. Jaa, tänker ni, vad är det med det då?!?! Det gör väl alla.
Jo, men jag märkte att jag inte alls tyckt om julen sedan 2005 och jo, erkänner att då mamma dog så dog nåt annat också. Jultraditionerna!
De viktigaste traditioner i mitt liv försvann, och kan säga nu med facit på hand att det var inte roligt det.
Äntligen kan jag säga att jag väntar på julen igen, och att bara vara o njuta av släkt o vänner. Märker att mamma gett mej nåt i arv som ingen på denna jord kan ta bort: hennes jultraditioner!
Jag märker att omedvetet har jag gjort som hon, fast de sista 5 åren med ett ledset hjärta.
Nu tror jag denna jul firas med tacksamhet o goda minnen, och en sak tänker jag inte ta efter mamma; julstressen... ;o)
Vill vara snäll och orka med allt, så jag bestämde att jag gör det jag hinner och det jag inte hinner med är inte viktigt.
Det viktigaste är att ge varandra trevlig samvaro och ett stresslöst jul lov.
Jag säger härmed: välkommen kära jul, och tänker på mamma med en stor tacksamhet.
Hennes traditioner finns i mej och jag försöker att de far vidare i släkten.
Denna skrivining är ägnad till min mamma Airi. Älskad o saknad, men livet går vidare...
Kramisar!
Goder afton!
Idag var jag med min lillis till Jorv igen, och han gick med världens bästa kvinna (enligt lillis) och jobbade.
Vad de riktigt gör vet jag inte, men de slutar alltid med nåt spel som lillis tycker så om.
Jag pratade med en annan trevlig "kvinna" under tiden, och vi grävde igenom lillis tid från graviditet till och med denna dag. Det var ganska tungt måste jag säga, och frågorna "kröp in i skinnet", men så måste det ju göra. Man rev upp ganska mycket, som jag tidigare t.ex skrivit om här på bloggen. Kvinnan sade åt mej att efter alla händelser före lillis födsel är det helt SOLKLART att jag fick deppis... Höll för mycket inne DÅ, och borde ha fått pratat DÅ med någon då Anders beibi dog några månader före jag födde. Och vet ni vad; jag har faktiskt börjat prata mer om saker efter detta, och det är jag glad för.
Vissa människor kanske inte förstår mej som är så "öppen" och så, men det har sina goda sidor det också. Man släpper ut sina känslor o kan gråta, sörja o vara glad. Det kunde jag inte tidigare, och det ledde till att jag inte mådde bra. Kvinnan sade till mej också att jag har upplevt så mycket sorger, att jag är STARK och det hoppas jag leder till det att jag hjälper o förstår då andra har det svårt. Så aldrig nåt ont som inte kan föra nåt gott med sig.
Frågorna jaa...
Är lillis ett önskat barn??? Absoluuut! Usch, ja vilka frågor, men det är ett måste på att svara, o ärligt!
Hurdant förhållande har jag o Stigu? Osv, osv, osv...
Kan ni tänka er att jag är en godkänd mamma och vi är en stabil familj med allt under kontroll!!!(Det visste jag nog redan... Men jag är ju glad att vi "officiellt" också är det.)
Jag vet att vissa människor jag har att göra med tycker att jag är allför öppen, då jag vågar berätta om allt och också säga min egen åsikt, o stå för det jag sagt, men vet ni vad goda vänner: DET LÖNAR SIG! Man har rent mjöl i påsen, och man ska prata kära vänner! Man behöver PRATA, kära vänner! Man blir tassig om man inte får prata av sig nu o då...
Jag får nog vara nöjd att jag har härliga vänner som lyssnar på mej, och jag vet att de har det bra då jag lyssnar på dem.
Man ska inte dölja allt möjligt, och låtsas att allt är bra, för vid nåt skede skiter det ändå på sig.
MEN; jag accepterar ändå dem som inte pladdrar på om sitt, men då ska de inte heller bedömma andra som lever upp till ett annat sätt att leva...
Vi är bara alla så olika, och jag är jädrans glad att jag äntligen vet hur jag ska leva för att kunna ha det bra! (såhär just före 40 liksom....) Nog har man fått vänta men... ;o)
Kramar igen en gång!
Gulp... Fattar inte varför jag är stressad FAST jag har gubben hemma igen?!?! Vad i h-e är det???
Eller beror det alls på det? Vet ni, nu har jag själv ingen som helst aning....
Jag jobbade 6 timmar per dag då vi var ensamma med gossarna här, o funderar att kan det verkligen inverka så mycket att jobba lite kortare dagar???
Ni som har möjlighet o råd så försök utnyttja er rätt!
Nu är det nattdags för Gloskärs-Maja för hon ska tidigt upp imorgon o dansa! ;o)
Jag skriver igen snart, för idag vill inte min hjärna jobba alls!
Kramar
Halloj, en tid sen sist, men vår vardag har varit hektiskt, och jag har inte hunnit sätta ned mej och skriva så mycket. (Heeeeh... jo Stigu har kommit hem från Thailand... =)
Idag hade jag Renés samtal i skolan, och måste säga att allt är bra och jag kan vara stolt över min 10 åring.
Han är omtänksam, säger aldrig illa åt någon och är klyftig då det gäller. Känner mej så stolt att han är vän med alla och har respekt då det behövs.
Men, en oro som funnits hos mej en tid fick bekräftelse idag.
René har lidit ganska länge av hosta, och har ofta haft olika infektioner i luftvägarna sedan han var liten.
Nu då vi diskuterade idag i skolan kom det fram att han har också där host attacker och som ej alls låter bra.
Detta är ingen flunssa hosta vi pratar om, utan en otäck hack hosta som inte vill ge vika.
Han har haft andnöd nångång och klagar nu o då på sin vänstra sida vid lungan.
Har nog hört på honom och tänkt att borde jag fara till läkaren, men idag fick jag som sagt bekräftelse att det vore mycket bra att kolla.
Jag tänker nu ivrigt söka en BRA barnläkare som är specialiserad på just detta. Undrar bara var jag ska börja söka???
Jag har så många gånger fått svaret att en vanlig infektion som går över, men om det aldrig på riktigt går över så måste det ju kollas...
Märker också att René själv börjar fundera på det, o han är nog i behov av nåt, nu. Hoppas det klarnar, och vi får hjälp.
Återkommer om detta senare.
Kramisar,
Gloskärs-Mamma
