När ska man lära sig???

Tjohoppsan!
Har funderat bakåt idag, o tänkte att när ska man lära sig att vara lycklig?

Okej, erkänner att nog är jag egentligen lycklig, men man tycks glömma bort det allt som oftast.
Man går o gnäller och blir uppretad ibland om smått, och sedan skäms man igen för sina gnällerier...

Förra veckans händelser samlade sig o jag var gnällig o eländig o "OOOJ vad synd det är om mej" här för några dagar sedan. (Okej, det VAR vissa saker som fick mej nedstämd) Men attan ändå Gloskärs-Maja!

Det finns dem som faktiskt går igenom sin livs kris och här sitter man mitt i Evitskog o gnyr! Så det var stop på det och positiva tankar återkom till mej.

Tänk, att andra får en att vända sig till det positiva, fast det händer dem massor med negativa saker.

Jag tänker på dej, Pammen, vad du måste gå igenom just nu, och jag är så ledsen för din skull. Jag tycker det är så fel, men vi får ju aldrig själv välja. Jag hoppas du själv orkar med allt det du måste, och jag är så glad att du skaffat proffessionell hjälp, så du får prata osv. Cancer är inte det lättaste att tackla i din(eller min) ålder. Jag önskar dej styrka och det där finska sisut som du har i dej!
Jag vill tacka dej för att DU råkade vara den som öppnade ögonen åt mej den här gången! Puss Pammen!

Har nog mera att komma med om dessa "uppväcknings" sakerna, men det tar jag en annan gång.

Hoppas ni alla söker nåt positivt och kommer ihåg att man FÅR vara lite gnällig ibland (kvinnornas rätt...) men sen måste vi nog ta oss i nacken o skärpa oss, för antagligen är det inte sååå farligt ändå sist o slutligen...

Varma, varma kramar!

Det här skriveriet ägnar jag bara åt dej Pammen! Kämpa!