Hade igår en liten kris med mej själv, och satt och funderade på människor jag träffat de sista 3 åren... Vissa människor har kommit rakt in i hjärtat på mej, och andra har aldrig blivit förstådda av mej, och knappast förstår dom mej heller... Bestämde att inte tvinga mej vara "vän" med sådanna personer som jag inte riktigt känner så bra. Bestämde att jag är "bekant" med dom... Så här är det lättast och då har man mindre huvudbry. Man kan inte bli vän med alla, och ärligt sagt har jag mina vänner redan, för länge sedan. Det är dom som följer med, vad än man gör, vad än man säger, och stöttar en då allt känns som värst. Det är dom jag upptäckte, de sanna vännerna då mamma dog, och de finns ännu i mitt liv, och jag har haft äran att vara där för de då de haft det tungt. Men helt klart finns det alltif plats med nya fina vänner, men som jag brukar säga, man ska förtjäna vänskap... Jag vet inte riktigt varför jag skriver sånt här, men i alla fall kändes det sköööönt!
Njut av sommaren!
Kramis!
