Märkte igår hur skönt det var att sitta o skriva lite. Borde absolut göra det ofta, o ska försöka. Blev lite slö då jag läste igenom mitt inlägg igår, för NU fattar jag vad mamma o pappa hade då jag var i samma ålder. Erkänner att jag var ganska besvärlig...
Kommer ännu ihåg då vi gick till "stan" (= centrum i Ekenäs) och jag gick 10 meter framför eller bakom mamma, pappa o brorsan för jag skämdes att gå tillsammans med dom...
Lika hade jag gjort i Spanien, fast där kände vi ju ingen! Man måste tydligen gå ganska mycket in i sig själv då man uppfostrar sina egna, för då fattar man deras beteenden. Jag har två så olika söner, och ändå har de mycket av mig själv i sig, både i positiv o negativ bemärkelse. Jag räknar många gånger till 50 förrän jag ens öppnar munnen, för ibland är det som att se en själv i spegeln då de gör eller säger nåt.
Mamma o pappa har nog haft det jobbigt, det inser jag nu, och de har lyckats väldigt bra måste jag säga!
Det här fotot är taget för 2 år sen, på Gloskär, av mina 2 så härliga söner. :o)
Kramis!
