Den här dagen för 6 år sedan var jag en ledsen dotter som just hade mistat sin mamma. Idag, just idag (och många andra dagar) tänker jag på henne och tänder ett ljus för henne. Ledsen är jag ännu, och saknar henne helt massor, men jag vet att jag får inte henne tillbaka hur än jag vill.
Ganska underligt egentligen, jag sökte efter en sak i en låda igår kväll, och då hittade jag mitt häfte som har en violett färg. Jag fick kalla kårar, för vet ni vad jag har skrivit i det?
Jo, från året 2004 till 2007... En dagbok, skriven till min mamma, då hon kämpade, mot sin hjärntumör. Jag kunde inte öppna det igår, för det skulle ha varit så nära hennes dödsdag, och det hade öppnat allt för många sår.
Jag skrev det åt henne, om mina känslor, vad mina busungar gjorde osv. Hon fick det aldrig...
Hittade också Renés teckningar, han ville rita då hans mommo dog. (Han gjorde en sån då sorgen var ny för honom o det hjälpte honom att fatta, han var ju bara 5)
Igår kväll, då jag bläddrat igenom Renés teckande bok om mommo mognade en idé...
Måste prata om den ännu med många som har med saken att göra, men... Varför skulle jag inte kunna skriva rent allt från mitt häfte, då jag kan, och se vart det skulle föra mina skriverier. Vad säger ni? Jag tror faktiskt det kunde vara bra läsning, fast man inte upplevt samma som jag kunde man kanske få många funderare... Varför skulle häftet bli liggande där i lådan??? Hm, funderar mycket ivrigt att göra nåt!
Idag tänder jag ett ljus här på min blogg också, kära lilla mamma, jag tänker på dej, och saknar dej massor!
