Läste kommentarerna och förstod direkt att ni trodde jag ville diskutera mitt yrke, och jag skrev faktiskt dagisbarn, för mina egna har ju också varit det, och menade inte att jag skriver om mitt yrke här. Bara så ni vet.
Alltså jo, vi har genomgått undersökningar med min lillis och det som kom fram där gjorde mej ledsen på mycket.
Jag själv lärde mej mycket, och hoppas att det jag lärt mej genom mitt egna liv kan hjälpa många ännu då jag är redo att ta upp det. I alla fall har det öppnat mina ögon och öron massor, vilket är en god grej. Just nu är allt så känsligt ännu, men jag kan säga att lejonmamman Mia är redo, och då lejonet i mej kommer fram så stoppar mej inget.
Hoppas bara att alla människor som har med vårdaryrket i allmänhet att göra har KÄNSLAN, ÖMHETEN, OCH SIST MEN INTE MINST INTRESSET! Annars far nog vårt land åt fel väg.
Konstigt bara att man måste genomgå kriser för att själv vakna upp, men tror att dessa saker stärker igen mera, och får mej att bli en ännu bättre människa.
Uuuh, denna växtvärk slutar ju aldrig! Man växer hela tiden, fast man närmar sig 40.. Jepp, både på bredden och i hjärnan o hjärtat!
Kramar!
PS. K: NU skrev jag! ;o)
3 kommentarer:
Jättebra skrivet!Och som mamma har du all rätt att ta fram saker "på bordet" då det gäller dina barn,och varför inte också andras om man märker att nåt inte riktigt görs som det ska.Tack för skriveriet!
<3 Puss! ;o)
tyvärr Mia brukar vi människor fungera som så att egna kriser väcker en för allt annat omkring sej är bara en suddig blandning av kaos dagligen. Det händer för mycket omkring oss dagligen för att vi ska kunna o orka följa med allt. Men när det kommer nära hjärtat då vaknar man upp o sen blir man förbannat aktiv. Men jag har beslutat att det är helt ok för annars sku jag inte orka. Det var bra skrivet annars.....fortsätt blogga....lättläst men även sånt som känns bekant ;)
Skicka en kommentar