Väntar...

Hejsan,

sitter här hemma och väntar på ett samtal av äldre sonen. Han har varit på fläng sedan 10.30 idag. De sku fara med kompisar o simma och äta. Klockan är nu 16.20, ringde just o kollade och de hade sååååå roligt just nu så inte ännu. Jag sade att jag kan vänta en stund till men sen är jag den där förbaskade mammam som förstör ALLT. :o) Jo, jag tycker också att de haft tid, så ingen panik. Man märker att han är "tonåring" fast han har några månade till det ännu. Vet själv hur mycket vänner betyder i den åldern, så jag är nog mamman som kuskar honom hit o dit, även hans vänner. Måste säga att detta är en ny era i mitt liv, och roligt tillika, men "svårt" ibland. Svårt, för att försöker förstå att mina barn inte är så små längre. Men för mej är dom mina små gullisar som jag gör allt för. Menar med det att här finns även gränser, och de har de ibland ganska svårt att förstå, men tror att de tackar mej vid nåt skede. Lika har jag gjort till mina föräldrar...

Nu tackar jag för mej.
Kramisar!