Satt just här och ändrade i min blogg, och kom att tänka på att i torsdag ska jag och Stigu fara till Jorv och höra hur vår gosse mår...
Det känns jättekusligt tillika, men ändå är man lättad att allt är gjort för denna gång.
Har absolut ingen aning vad de kommer att komma med, så har så här i mitt stilla sinne förberett mej lite på allt möjligt. Stigu igen tänker inte tror jag ens på det... Så känns det i alla fall. Men ofta tänker dom men pratar inte.
Tänkte just att vi har det faktiskt inte så farligt, vi tar det sen, och har märkt att oftast löser sig allt, bara man ger lite tid.
Har bara med åren märkt att jag måste ge tid åt mej själv också, för att bearbeta saker o ting.
Brukar ofta tro att nog blir det bra, o sen går jag an som en höna lite här o lite där, o lugnet finns inte i mej alls.
Den här våren kommer att vara lite extra, eftersom vi har René igen under lupp, pga. av hosta o andnings svårigheter. De kollar nu upp och vi får säkert den domen i februari. Troligtvis astma säger dom, men det ska kollas noggrannt förrän vi får en diagnos.
Nog tramsat om detta, återkommer här någon dag igen, och hoppas verkligen att torsdagen går bra!
Bilden här nedan beskriver mej ganska bra just nu...
Kramisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar