Varför kräver man så mycket av barnen då....

...vuxna sedan kan beté sig på så många konstiga sätt??? Vi kräver av barnen allt möjligt, och sedan är vi vuxna de värsta "skitarna" ofta...

Jag har många gånger tänkt på det, att vad är sanningen då det berättas nåt om t.ex ditt barn, av dagistanter, lärare, bekanta osv.

ÄR det den sanningen DE berättar eller är det det DE TROR sig veta? För ofta då man ifrågasätter saker, så verkar det ibland gå upp ett ljus för dem också...

Man är nog ofta snabb att bedömma men sen då det kommer till kritan så VAR det kanske inte sååå farligt eller så.

Alltså, jag har en son som är full av energi. Han har svårt att sitta stilla, kan bli grymt arg snabbt, gör o säger före han tänker osv. Han är han... Har alltid försökt förklara för människor som har med honom att göra hur han fungerar osv. Ibland har jag talat till döva öron och ibland har man haft turen att ha en förståelsefull vuxen som faktiskt bryr sig.

Idag hände det en sak utanför skolan som en vuxen tror sig veta, och 4 barn säger precis annat... Inte kan jag ju då bedömma honom heller, för tyvärr så litar jag inte alltid på vad vuxna säger.

Varför måste det gå till det att vuxna ska överdriva saker??? Okej, erkänner att jag är glad då folk berättar om min son gjort nåt, men kom fan inte o överdriva saken sedan heller.

Idag bestämde jag mej för att inte tro den vuxna, utan tro på spontana barn. Och kan säga att jag känner mej stolt! Min son (och förstås min andra son) gör mej stolt! Jag är stolt att vara mamma till dem, och det är nåt som INGEN VUXEN kan ta ifrån mej!

Kramar, kramar varma kramar!