Vad gör man inte...

Ja, det är ju så att jag kallas för "jakt änka" också... Min sambo Stigu jagar (älgar, hjort, rådjur...) på hösten så han är ofta borta på helgerna. Vår hund Buster är med nu o då. Stigu är härlig för han brukar ta pojkarna turvist med till skogen, och de njuter och får härliga upplevelser.
Idag är vi då hemma, jag och pojkarna, Buster o Stigu är i skogen.
Igår var vi på kalas och Oscar fick bekanta sig med en sak som heter DIABOLO...
Jeps, idag bar det av till butiken, och där fanns 2 sådanna kvar, och nu då bara en... Den andra hittade hem till oss. (Ni ska inte tro att mina gossar får allt de pekar på, nepp!)

Oscar, min yngre har en otrolig energi hela tiden, och måste ha nåt att göra nästan jämt.

Jag tycker att denna Diabolo var en vettig sak så klart jag gav med mej, den kostade 9 €...

Nu står han och "tränar" och lär sig trix. Det är bra för honom, för han tävlar bara med sig själv och har inte såna tvång att vara bra genast.

Vi var oroliga för Oscar i fjol, i och med han hade svårt att koncentrera sig, var uppkäftig, klarade skolan "sådär" och var allmänt vilse och aggressiv. Nu håller vi på o utreder om betendet bara är eller finns nåt annat där också. Kan ärligt säga att vi var rädda för olika diagnoser som börjar på AD... osv, men tror inte det mera. Vi går ännu hos en läkare, åtminståne t.om december 2010 och då kanske de har ett svar åt oss. Gjorde detta för Oscar, för han var så vilse och vi alla andra också. Väntar med spänning på resultat!

Därför gav jag med mej med denna DIABOLO, för precis nu står han här bredvid och har det bra!