Maria alias Mia 20-30 år

Huppsan... De här åren hände det ganska mycket så det är väl bra att jag delar detta också in i 2 eller 3 delar, va?

20-25 år

Jobbade, festade o jobbade... Jag är nu ca 23 och livet leker nog ännu lite. Men vettet börjar komma och spenderar mycket tid med vänner UTAN att festa också. Märker att det finaste vi har är familj och GODA vänner, som man kan lita på i vått o i torrt.
Jobbet betydde ganska mycket, och märkte att om man vill ha nåt så måste man också jobba för nåt.
De som gjorde mej illa tidigare finns inte längre i mitt liv, och jag har fått nya vänner, men är de sedan RIKTIGA vänner??? Det återstår att se...
Facit på hand NU, år 2010 säger att njae... inte kanske ändå riktiga vänner, men trevliga prickar som ännu finns med på nåt sätt. Jag har haft turen att ha några vänner sedan jag själv var ca. 5 år och de finns med ännu. Härliga människor!

På jobbet började de pratas om att hela företaget skall flytta, och det sätter eld i alla inblandade.

Jag själv var förtroendeman så jag fick ta emot bomben före alla andra. Jo, flytten skall ske, till Kyrkslätt...

Min reaktion var ganska lugn, och jag tror jag såg en chans att på nåt sätt se annat än Ekenäs, och tänkte att trivs jag så flyttar jag bort.

Jag pendlade ett år, och sedan år 1997 flyttade jag till Kyrkslätt och lämnade mitt gamla jag i Ekenäs, och många sk. vänner glömde mej, och jag dom ganska snabbt. Nu är det dags för att lilla Gloskärs-Maja att klara sig själv, ensam i en ny atmosfär...

Jag vet, att den här periorden fann jag mitt riktiga jag, äntligen!!!

25-27 år

:o)
Fann mej själv? ABSOLUT!
Magrade 17 kg? JOOOO!
(... men de 17 kg kom nog tillbaka sedan senare...)

Trivs att vara "bara jag". Blev bekant med många Kyrkslätt bor, som hjälpte mej komma igång med ett liv i min nya hemkommun. Vänliga själar, som bara ville att jag sku trivas.

Var ändå första tiden "hem" till Ekenäs, men sedan började jag mer o mer bli kvar i Kyrkslätt.

Mina arbetskompisar var helt härliga, och tog väl hand om mej.
Kommer ihåg första tiden då jag bodde i Kyrkslätt var jag ut o gå, jag gick till Överby, FBK huset där, och var orolig att jag inte skulle hitta tillbaka till centrum. En arbetskompis skrattade nästan ihjäl sig då jag ringde o frågade -var är centrum, o S-Market???
Jag var så i panik, och han berättade hur jag sku gå... Kyrkslätt är ju inte så stort, centrum alltså...

Hade härliga vänner som tog mej med ut på sjön, och vi levde helt härligt. Älskar ju havet, så de visste att jag uppskattar att hänga med!

Livet utanför Ekenäs fortsatte och vännerna som blev kvar jaa... Några höll kontakten uppe o andra bara försvann. Men det visste jag, vilka som försvann hade jag redan anat före jag flyttade.

Året 1998... Jag träffade en härlig människa, och vi blev ett par den 12.5.1998. (faktiskt på min mammas födelsedag) 

Vi hade träffats före det också, men jag hade blivit så bränd tidigare, att jag var lite seg att börja ett förhållande, men han var så envis så jag gav efter... Vilket var bra!

Till hösten redan flyttade jag till Evitskog, för det kändes bara så rätt.
Blev bekant med många trevliga bybor, som än i dag finns i mitt liv.
En tid kände nog alla mej i byn, men jag kände ingen...Men det blev bättre med åren.

Jag o Stigu levde som nu ett par lever, Stigu hade en son från tidigare, så vi hade varannan helg Tuomas här. Det tog en tid före han accepterade mej, faktiskt flere år, men i dag är vi jätte bra vänner.
Jag o Stigu var ganska lugna människor som njöt att få "bara vara" och bygga vårt eget hem.
Vi reste lite o gjorde väl allt som alla andra sambor gör. Vi var förstås rädda i början att har vi gjort allt för snabbt, men jag tror vi bara visste att så här ska det vara.
Nu slutar jag här, för min äldsting bara MÅÅÅÅSTE slippa på datorn, men fortsätter senare!
Tack för att ni orkade läsa! Kramar!