lördag 20 november 2010

Maria alias Mia 15-20 år

God morgon allihopa...

Det som hände under denna periord är egentligen sådant det kanske händer åt varje tonåring, som varken är liten eller stor...
Känslorna flödar och man vet ibland varken ut eller in.
Man motarbetar sina föräldrar och man är hellre med kompisar än familjen.

Det som hände mej under denna periord är sådant jag igår bestämde att INTE skriva om. Märkte att det gör varken mej eller nån annan bättre...
Kan bara säga att det gjorde helt tydligt mej till en kall person, som jag vet nu att jag INTE är. Därför är det bra att det hände DÅ.

Vill inte mera gräva i det, och de viktigaste personerna i mitt liv vet om det, och det är också de personerna som stöttat och orkat höra på mej då. Tackar dem av hela mitt hjärta och med facit på hand så finns många av dem ännu kvar i mitt liv.

Efter händelsen släppte jag nog inte någon person in i mitt liv, fast jag fick många nya bekantskaper. Jag levde livet, gick på krogen oftast varje helg. Sminkade mej ännu mer, och hade helt tydligt en fasad på hela tiden. Träffade många killar också, men det blev inte något mera, för om man inte vill släppa in någon i sitt liv så kan man nog inte börja något förhållande heller. Träffade många härliga killar som säkert hoppades på att det sku bli något mer, men jag lekte mera med känslor och förstod inte att jag bara sårar den som faktiskt tyckte om mej.
Hittade till slut sådanna som också lekte, så lika barn leka bäst.
Tur, så höll det inte på så länge, och vettet tog över.

Gick ut skolan och fick en fast tjänst som receptionist vid ett stort företag i Ekenäs. Tänk, hade tur då jag fick genast en fast tjänst, precis före "laman".
Flyttade hemifrån och fick hyra en etta vid Raseborgsvägen, och började leva mitt eget liv... Kändes konstigt att vara ensam, men familjen som nu betydde mycket för mej bodde nära. Fick rå om mej själv, men ändå kändes ensamheten i lägenheten konstig...

Vid dethär skedet tror jag att jag började inse att nu är det dags att växa upp och göra något åt mitt liv, och att livet inte hela tiden är en lek. Men det tog nog flera år ändå...
Kramar, er bråkiga Gloskärs-Maja, som bojkottat Gloskär några år den här tiden...

Inga kommentarer: