Har sovit som en stock i natt, och det beror nog på att det varit en hektisk vecka. Klagar inte, för veckorna far iväg med en sån fart att man hinner knappt själv med.
Har märkt att desto äldre barnen blir desto mindre har man kontroll  på dem... Ibland måste jag riktigt "tenta" pojkarna om vad som hänt i skolan osv. Det känns ibland som man sku tappa greppet, men det lär ska höra till att det blir lite separation då barnen växer. Men jag tänker nog ändå hålla på o tenta så att jag vet vad som händer och vad som är på gångs i deras liv. Ibland märker man bara på dem att nu är det dags att sätta ned sig och prata litet. Det känns skönt både för mami men jag tror att stenen faller från hjärtat på gossarna också.
Nu blir det lite "lördags jobb" (= bykning osv.) och sedan bär det av till min kära barndomsvän med familj på kalas. Väntar så, för hon om någon är min stöttepelare, som t.om ringer då jag behöver henne, bara för att hon hade på känn att nu är det nåt... Kan man önska sig mera? Nej!

Kalaset var ju helt underbart o vi förbättrade världen igen. Kan känna mej lycklig för att få ha så här härliga människor i mitt liv!