... att leva med allt möjligt mellan rosa moln och monster...

Goooood morning, eller så inte...

Satt just ute på terass trappan och såg på de fina färger hösten för med sig, och fick mej igen lite nerlugnad... Så fint och så rent.

Har just nu en jobbig periord här hemma, bland med rosa moln en minut och sedan drar sig ett monster in i vårt hus och allt är sååå trasigt!

Ett monster, som man sku såååå gärna ta i famn och bara sitta och krama tills det "onda" är borta, men då monstret inte ger den möjligheten alltid. Det lilla kära monstret som tydligen har en så tuff utvecklingsfas att knappt jag som mamma förstår honom. Jag känner mig så borta ibland, för jag vet inte vad jag kan göra, och mina nerver är inte alltid heller 100%-iga. Då går jag bara ut, och tittar på naturen och försöker hitta positiva sidor...

Normalt??? Vet inte... Vi kämpar febrilt, men ibland känns det så hjälplöst. Många säger att -jooo, du, det är så normalt, men vet de faktiskt VAD jag pratar om?!?!? Och HUR länge tar denna fas, tar den slut, eller fortsätter den???

Sku man ge efter i allt, så sku vi ha typ 50 % mindre "problem" och aggressioner här, men tycker det är fel.

Monstret har ett häftigt temperament, som är ärvt av både mamma o pappa, då jag ser monstrets vissa "tempor" är det som att se sig själv i spegeln... För ca 30 år sedan fanns det en ganska likadan tös, som hade sina monster dagar...(obs: DAGAR, inte månader...) Jag får igen allt, som min pappa sade, och lite till... :D 

Jag älskar mitt eget lilla monster, och jag vill bara att han vet det, men han sätter ibland döv örat till, och säger; ni vill bara att jag ska dö... Då gråter jag, ibland så det rinner tårar där ute på terassen, ibland innanför mig själv, och känner mig så hjälplös... 

Allt dethär, kallas för att vara mamma, tror jag... Kom just på då jag skrev detta, att vi mammor är det bästa som finns, fast vi känner oss lite lessna, krassliga, arga, trötta och allmänt "dumma", så finns det en bra mamma i var och en av oss, på vårt eget sätt. 

Det enda som egentligen behövs är att vara närvarande... Är det sen ett monster eller en prins på rosa moln som kommer, så mamma är här! 




eller...?????