Jag är känd för att ha dåligt morgonhumör, det var katastrof hemma i Ekenäs då fröken Mia skulle till skolan...
Nu är jag "vuxen" och stiger upp tidigt, och mornar mej i soffan med si så där 3 muggar kaffe förrän de andra stiger upp. Allt är frid o fröjd då resten av herrskapet skall väckas...
MEN... då man får liv i den yngre herren är friden slut.
Han är en kopia av mej på morgonen, ögonen är ilskna, säger man nåt så är det som en katt skulle fräsa till svar, allt är dååååligt....
Jag måste ha tålamod varenda en morgon för att inte bli arg, och det krävs massor av mej och räknar flere gånger till tio förrän han går till bussen.
Idag var det just en sådan morgon, och han hade tur att han hann till bussen.
Det är ingen idé att få som råd att väck honom tidigare, för det är precis likadant.
- Jo, han lägger sig i tid på kvällarna
- Ja, vi alla trippar på tå för att HAN ska komma så lätt undan som möjligt...
- Mmmm, vi gör allt, men ändå är mornar inte hans sak.
De andra två herrarna, by the way, de kan stiga upp 15 min före de ska iväg, och är på gott humör...
Så vi har en familj med 50 % soligt humör här på mornarna...
Nu pustar jag lite ut, och så far jag iväg med ett soligt humör till jobb!
Kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar